Predikan över Johannesevangeliet:11.45-53 4 söndag i fastetiden
45 Mange av jødene som var kommet til Maria og hadde sett det Jesus gjorde, kom til tro på ham.46 Men noen gikk til fariseerne og fortalte hva han hadde gjort.47 Da kalte overprestene og fariseerne sammen Rådet, og de sa: «Hva skal vi gjøre? Dette mennesket gjør mange tegn.48 Lar vi ham holde på slik, vil snart alle tro på ham. Så kommer romerne og tar både det hellige stedet og folket vårt.»49 En av dem, Kaifas, som var øversteprest det året, sa da: «Dere skjønner ingenting.50 Dere tenker ikke på at det er bedre for dere at ett menneske dør for folket, enn at hele folket går til grunne.»51 Dette sa han ikke av seg selv, men fordi han var øversteprest det året, talte han profetisk om at Jesus skulle dø for folket.52 Ja, han skulle ikke bare dø for folket, han skulle også samle til ett de Guds barn som er spredt omkring.53 Fra denne dagen la de planer om å drepe ham.
________________________________________________________________________________
In i dessa oroliga tider med ett coronavirus som dödar människor världen över och där länder stänger gränser, skolor, kyrkor. Där ekonomier och börser hotar att slå sönder vårt välfärdssamhälle minnes kanske någon av oss 30 talets stora kris. Vi blir igen oroliga för framtiden men ändå samtidigt så ser vi också hur människor ställer upp för varandra. Sjukvårdspersonal som arbetar på spräng, kyrkan som ändå är där för de som behöver den, politiker som jobbar för att pandemin inte skall spridas med stor kraft. Ja, vi finner hopp hos varandra och framtiden är kanske inte så mörk ändå. Det är klart att denna tiden vi är inne i kräver att vi alla bidrar med det vi kan och så vill vi kanske en dag i snar framtid ändå kan se tillbaka på denna tiden och säja till oss själva att vi tog de rätta valen.
I dagens evangelietext som är hämtad från evangelisten Johannes hör vi först att många Judar hade kommit till tro på Jesus efter det de hade sett och hört om Jesus. I dag är det lika viktigt att ordet om Jesus förkunnas, ordet om honom som skulle bli vår räddning. I dagens Corona tider är det kanske extra viktigt att se på hur Jesus levde. Han hjälpte de svaga, Han hörde på de utsatta, Han besökte de oönskade och Han vände sig emot orättfärdigheter. Det är också våran uppgift i dag att följa Jesu exempel så att så många som möjligt kan komma till tro på Ham.
Dagens tema i vårt evangelium handlar om försoning. Försoning är alltid ett mänskligt behov. Försoningen ser till att ett dåligt förhållande mellan två parter blir bra igen. Att fientliga relationer mellan människor och mellan folkslag är och har funnits på vår jord genom alla tider är ett faktum. Just därför finns det alltid ett stort behov av fred och försoning.
I Bibeln berättas det ju också för oss om hur Gud och människor blivit fiender. Det var och är en följd av syndafallet. Därför är försoning med Gud något som alla behöver – ja, ingenting ka gå upp mot försoning med Gud. Förhållandet till Gud har genom alla tider varit och är också i dag problematiskt för människor som lever i syndens värld. För Vem är han egentligen? Och vad vill han med just mitt liv och hur skall jag förhålla mig till honom? Detta är frågor som ofta kommer upp och som många sliter med.
Men, när kristna talar om den äkta kärleken, handlar det om att tro på̊ Jesus Kristus. Det är där den sanna tron finns. För ”Så älskade Gud världen att han gav den sin egen son, för att var och en som tror på̊ honom inte ska gå̊ under utan ha evigt liv.” Man kan inte bara tro på̊ kärlek som någon enskild inre kraft i våra liv som vi själva skapar, kärleken måste ju ha en källa någonstans, en person som älskar oss så mycket att Han är villig att gå i döden för oss. Det är den sanna självutgivande kärleken, den som inte söker sitt. Det är den kärleken som vi människor bara kan ge vidare som ett svagt eko, och den har Gud som källa.
Att Gud gav oss sin son handlar ju om att han blev människa. Jesus föddes som ett litet barn och delade mänsklighetens villkor. Hunger, törst, sjukdomar och lidande, allt det som vi kan drabbas av har också han gått igenom. Jesus, Guds Son, är och har blivit en av oss.
Det att Gud blev människa handlar ju om att Gud söker den mänsklighet som gått vilse. När vi går bort från Gud och fastnar i synd söker Gud oss igen och igen för att återupprätta gemenskapen. Jesus är Gud som söker oss och vill ha försoning med oss.
Men, hur söker då Gud då försoning med oss? Försoning förutsätter ju alltid en vilja från båda parterna i en konflikt. När två̊ människor har blivit ovänner eller vänt varandra ryggen måste båda två̊ vända sig mot varandra igen för att söka försoning. Båda två måste ha viljan till förbättring. Om två̊ länder kommer i krig med varandra hjälper det inte att det ena landet säger. ”Vi önskar att ha fred” och lägger ner vapnen. Om inte det andra landet gör detsamma blir det krig i alla fall.
Men försoningen som det talas om här så är det Gud som tagit initiativet. Människosonen har stigit ned, han har delat våra villkor. Han gjorde det av kärlek till oss. Och Guds svar på̊ människans synd är inte dom, utan Jesus som sattes på korset till soning för alla våra syder. Precis som Moses upphöjde ormen i öknen så blev Människosonen upphöjd på̊ ett kors.
Kristus på̊ korset har för oss blivit försoningen och räddningen från döden. Det finns inget läkemedel i världen som man kan köpa på̊ ett apotek men bara något Gud själv kan erbjuda oss.
För som allaredan är sagt för att det ska bli försoning mellan två̊ parter måste båda två̊ vilja detta. Gud har nu tagit första steget mot oss. Men vi måste svara tillbaka, svara i tro. ”Den som tror på̊ honom ska inte gå̊ under utan ha evigt liv.”
Kaifas som var överstepräst mente att det var bättre att bara en människa skulle offras en ett helt folk och han viste nog inte hur riktigt han hade.
För ”Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket, utan också för att samla Guds kringspridda barn till ett”. Det betyder att Kristus försoning inte var till bara för det judiska folket. Den var till för alla människor där Gud vill samla en stor skara av troende till att bli ett, bli en enda kyrka av Guds barn som följer den gode herden. ”Jag har också andra får, som inte kommer ur denna fållan”, sade Jesus vid ett annat tillfälle, ”Även dem måste jag visa vägen, och de kommer att höra min röst. Så skall det bli en hjord och en herde”.
När vi nu lever i dessa osäkra tider, skall vi påminna varandra om det Jesus har gjort för oss. Vi skall också påminna varandra om att alla är vi Guds barn och som Guds barn behöver vi varandra i dessa tider. Solo Fidi bara genom tro finner vi den rätta vägen. Och Carpe Diem genom att fånga dagen och dess möjligheter kan vi vara till för varandra. Tror vi detta har försoningens hemlighet nått sitt mål: att vi låter oss försonas med Gud och börjar älska honom som så högt har älskat oss.
Ära vare Faderen, Sonen och Den Heliga Anden som var och är och blir en sann Gud från evighet till evighet. Amen
Jesus säjer: ”kom ihåg att jag har utvalt er till att bära frukt, den goda frukten. Gå därför ut i mitt namn och följ mig”
GOD SÖNDAG I JESU NAMN